3    Telematik

3.1  Introduktion

Med telematik – eller maskin-till-maskin-kommunikation (M2M) som det också kallas – avses ett automatiserat informationsutbyte via en trådlös förbindelse mellan två eller flera maskiner, utan någon mänsklig inblandning.

Telematik kan användas för att överföra mätdata och miljövariabler från en mobil enhet eller sensor, exempelvis i ett fordon, till en central punkt. Syftet kan vara att samla in uppgifter om bränsleförbrukning, bestämma den geografiska positionen eller kontrollera en körsträcka. Om den mobila enheten är installerad i en byggnad kan telematiken användas för att fjärravläsa exempelvis en elmätare.

Ur företagsekonomisk synvinkel finns flera fördelar med telematik, men de flesta aktörer som utvecklar telematiklösningar inriktar sig på kostnadsbesparingar i befintliga verksamheter.

Genom att automatisera ett informationsflöde och bygga in telematiklösningar skapas produktivitetsvinster i och med att de befintliga processerna effektiviseras. Tack vare den ökade informationstillgången går det att använda resurserna på ett mer effektivt sätt genom att telematiklösningar reducerar osäkerhet och sammantaget ger lägre sök- och transaktionskostnader. Exempelvis går det fortare att åtgärda problem som uppstår om informationen kommer automatiskt, och på motsvarande sätt behöver man exempelvis inte utföra några service- eller kontrollåtgärder förrän det finns ett konstaterat behov.

Införandet av telematik ställer stora krav på integration, och därför brukar lösningarna utvecklas i samarbete med kunden. Detta gör att förhållandet mellan telematikaktören och kunden i många avseenden präglas av ett partnerskap snarare än en klassisk köp-sälj-relation.

Generellt verkar det finnas ett behov av att kunna positionera och övervaka det mesta som har ett värde. Därför finns en stor innovationspotential i att använda och utveckla telematik. I takt med att fler produkter förses med trådlös uppkoppling torde det med andra ord skapas nya affärsmöjligheter och helt nya affärsområden som baseras på telematiklösningar.

3.2  Marknadsläge

Globalt finns en rad olika tekniker tillgängliga som kan användas för telematikanslutningar. Anslutningarna har många likheter och baseras exempelvis ofta på konventionell radioteknik, men de skiljer sig också åt eftersom de medger skiftande överföringskapacitet och räckvidd. De tekniker för telematik som idag erbjuds på marknaden har också stor variation när det gäller driftkostnader.

Två konsultfirmor inriktade på IT och telekom, Harbor Research och ABI Research, beräknar att det år 2009 finns 100 miljoner levererade enheter för telematik (inkluderande sensorer).[17] Alltså finns det idag en relativt stor och etablerad världsmarknad. ABI Research bedömer också att det för närvarande finns omkring 71 miljoner maskiner som är uppkopplade via mobilnäten. Huvuddelen av maskinerna (över 70 procent) i Europa nyttjar GSM-näten, medan förbindelser med hjälp av CDMA är vanligast i Asien.

Valet av GSM-nät i Europa beror på att teknikens goda täckning gör den relativt kostnadseffektivt i jämförelse med andra etablerade tekniker på marknaden såsom UMTS. För närvarande är det nämligen mycket små datamängder som överförs via näten med hjälp av telematiklösningar,[18] och datapaketen behöver dessutom i många fall transporteras långa sträckor till en central punkt.

Berg Insight, en konsultfirma med inriktning mot telekommarknaden, uppskattar att det 2009 finns över 14 miljoner SIM-kort som är avsedda för telematikbaserade uppkopplingar, i Europa. Enligt firman är detta en ökning med cirka 2 miljoner kort på ett halvår, vilket indikerar att marknaden expanderar snabbt. En jämförelse visar dock att telematik fortfarande utgör en marginell del av den totala mobilmarknaden i de flesta länder. Berg Insight pekar samtidigt på att Sverige i detta fall skiljer ut sig vad gäller antal abonnemang eftersom över 10 procent av alla aktiva SIM-kort redan beräknas vara avsedda för telematik.[19] Detta ger Sverige en hög placering när det gäller användning och utveckling av telematik.

Tabell B         Andel telematikanpassade SIM-kort av det totala antalet SIM-kort i bruk, 2009

Källa: Berg Insight, 2008

3.3  Marknadsaktörer

På den globala marknaden för trådlösa telematiklösningar finns idag flera av de stora telekomoperatörerna, såsom T-mobile (i samarbete med Wyless) och Orange. De flesta erbjuder en rad produkter som är baserade på beprövade tekniska plattformar, i huvudsak GPRS-uppkoppling via GSM-näten samt avancerad användning av textmeddelanden (sms). Den senaste tiden har flera operatörer också ökat sina ambitioner på området, och i början av 2009 lanserade Vodafone exempelvis en ny typ av specialanpassade SIM-kort, nya roamingavtal och en rad nya telematikanpassade servicetjänster.[20]

Uppgifter insamlade av PTS visar att antalet telematikabonnemang ökade med knappt 30 procent under andra halvåret 2008, från 1,2 till 1,6 miljoner. Det finns en handfull nationella aktörer på den svenska marknaden och tongivande bland dessa är Wireless Maingate, Telia Sonera och Telenor.

Wireless Maingate är ett svenskbaserat företag som har specialiserat sig på telematiklösningar. Företaget har varit aktivt på marknaden i mer än 10 år och har idag cirka 24 anställda samt en omsättning på strax under 72 miljoner kronor. Telenor uppger själva att de arbetat med telematikfrågorna sedan åtminstone 2005,[21] men under 2008 valde företaget att förstärka sin satsning på området genom att skapa det separata bolaget Telenor Connexion. Det nya bolaget har en omsättning på omkring 200 miljoner kronor[22] och runt 10 anställda. Vad beträffar Telia Soneras arbete inom telematik uppger företaget att de etablerade sig på området år 2001, främst genom utvecklingsprojekt tillsammans med fordonsindustrin. Idag har Telia Sonera 15–20 anställda som enbart arbetar med logistikmarknaden, och enligt företaget har omsättningen ökat kraftigt på området de senaste åren.

Om de olika företagen jämförs med varandra blir det tydligt att de skiljer sig åt. Mätt i antal abonnemang är Telenor störst följt av Telia Sonera och Wireless Maingate. Till skillnad från Telia Sonera har Telenor Connexion i stor utsträckning valt att rikta in sig på elmarknaden, framförallt med lösningar för fjärravläsning av elmätare. Telia Sonera har i högre utsträckning satsat på logistiktjänster och fordonsindustrin. Dessa segment har haft en lägre tillväxttakt än elmarknaden, vilket har gett Telia Sonera en mindre abonnemangstillväxt men ett högre intäktstal per abonnemang jämfört med Telenor. Telia Sonera är dessutom grossist för telematikabonnemang åt Wireless Maingate.[23] Wireless Maingate har dock, liksom Telenor, prioriterat elmarknaden som idag står för 60–70 procent av företagets omsättning.

Vidare har Wireless Maingate en högre andel telematikabonnemang anpassade till säkerhetsindustrin och försäljningsterminaler än Telia Sonera och Telenor, vilket leder till högre omsättning per telematikabonnemang. Under 2008 hade Wireless Maingate nästan dubbelt så hög intäkt per abonnemang jämfört med Telia Sonera och nästan tre gånger så hög som Telenor Connexion.

3.4  Kundsegment

Telematikmarknaden kan delas in en företagsmarknad, med effektivisering av processer och en konsumentmarknad, som kännetecknas av exempelvis elmätare, fordonsspårning och alarmsystem. När det gäller konsumentmarknaden brukar de operatörer och företag som utvecklar telematiklösningarna dock inte vända sig direkt till slutkunderna. Istället har de i stor utsträckning olika partner som integrerar telematik som en del i sina övriga produktsortiment. Så är fallet med exempelvis Securitas som erbjuder larm med trådlös uppkoppling eller Volvo Cars som erbjuder automatiska positioneringstjänster vid exempelvis olyckor.

Sverige är en viktig marknad för de telematiklösningar som har lanserats av bland annat Telenor Connexion, Wireless Maingate och Telia Sonera, men telematikmarknaden är global. En viktig anledning är att de företag som väljer att investera i telematik ofta behöver lösningar som kan fungera oavsett den geografiska lokaliseringen. Detta är särskilt viktigt för fordonssektorn och logistikbranschen, men även för företag som tillhandahåller säkerhetslösningar och energiöverföring. Flera företag som byggt sin affärsidé runt automatförsäljning (”Point-of-sale”), exempelvis parkeringsföretag och företag som erbjuder dryckesmaskiner, använder också telematik och även här finns det fördelar med att inte behöva ta hänsyn till nationsgränser.[24]

Vidare har även försäkringsbranschen visat ett stort intresse för telematik, inte minst eftersom tekniken skulle kunna bidra till riskreducering genom att ge bättre information om olika försäkringsobjekt. Det finnas även en stor potential i att övervaka och styra affärskritiska processer i basindustrin med hjälp av telematik.[25] Samma sak gäller hälso- och sjukvården där telematiklösningar eventuellt skulle kunna underlätta patienthantering på distans.

Den svenska marknaden är på många sätt en spegelbild av den globala. De dominerande telematikkunderna är fordonstillverkare som Volvo och Scania och energiföretag som Vattenfall, Eon, Swea Energi och Fortum. På säkerhetsmarknaden finns bland annat Securitas och det finns också en stor och växande grupp kunder inom detaljhandeln som använder telematikföretaget Babs trådlösa betalningsterminaler.

3.5  Framtidspotential och utmaningar

Tillväxten på den svenska telematikmarknaden har varit snabb under det senaste året och det är rimligt att anta att marknaden kommer att växa ytterligare framöver. Telenor prognostiserar exempelvis en omsättning på över en miljard kronor runt 2012 vilket kan jämföras med ett par miljoner under 2005.[26]

Drivkrafter bakom den nuvarande och förväntade tillväxten är utvecklingen inom elektronikområdet som gjort att komponenter för trådlösa anslutningar har blivit både mindre och billigare, samtidigt som förändrade föreskrifter på den svenska elmarknaden inneburit en ökad efterfrågan på telematiklösningar.[27] De nuvarande segmenten inom telematik tyder på att kunderna vill ha mobilitet, flexibilitet och säkerhet. Detta indikerar i sin tur att det finns en god marknadspotential för telematiklösningar, inte minst i Europa där mobiltäckningen är god samtidigt som operatörer har ett stort behov av innovation på telekomområdet för att kunna behålla sina marginaler och sin intjäningsförmåga. Berg Insight uppskattar att det år 2013 kommer att finnas utrymme för minst 600 miljoner kommersiella telematikbaserade uppkopplingar med tillämpning på energi, fordon, säkerhet och automatförsäljning. Det finns dock olika uppfattningar om hur snabbt marknaden kommer att utvecklas. ABI Research prognostiserar att det globalt kommer att levereras uppemot 280 miljoner moduler avsedda för telematik under 2011, medan Harbor Research förutspår en snabbare marknadstillväxt med 400 miljoner enheter det året.

Om investeringarna minskar kommer det sannolikt att sakta ner övergången till och utvecklingen av telematik. Denna bild delas även av Berg Insight som anser att 25 procent av Europas 345 miljoner elmätare kommer att vara uppkopplade 2013 – men att anslutningstakten därefter kommer att öka kraftigt i takt med effekter av skalfördelar och trycket från samhälle och politiker ökar. Detsamma gäller för motorfordon. Enligt Berg Insight kommer det att finnas cirka 31 miljoner telematikbaserade SIM-kort i personbilar år 2013.

Som påpekats inledningsvis används idag GSM-näten för de flesta telematiklösningar i Sverige. Enligt Telenors beräkningar dröjer det till 2014 innan vi ser någon påtaglig övergång till en annan teknik, exempelvis 3G-näten. Möjligheten att använda befintliga GSM-nät för nya tillämpningar av telematiklösningar skapar en potential för operatörerna att öka intäkterna utan alltför omfattande investeringar i exempelvis kapacitetshöjande åtgärder. På så vis skiljer sig delmarknaden telematik från exempelvis delmarknaden mobilt bredband som är ett annat växande segment på området mobila samtals- och datatjänster.

Med tanke på att de nuvarande kommersiella plattformarna för telematik baseras på befintlig och beprövad teknik är det dock slående hur lång tid det tagit för telematikmarknaden att utvecklas. En förklaring kan vara att övergången till telematiktjänster ställer stora krav på integration både inom företag och mellan företag och kunder, vilket kan leda till störningar av rutiner, kulturer och arbetsätt. Elektronik- och telekombranschen har kännetecknats av etablerade standarder, men sådana saknas i stor utsträckning inom telematikområdet. Detta gör också att implementeringsarbetet kan bli kostsamt eftersom lösningar inom nya segment kräver skräddarsydda lösningar för varje kunds enskilda behov. De goda exempel som arbetas fram kan med andra ord inte överföras från en kund till en annan utan handpåläggning och anpassning.

Det finns också en utmaning som berör olika tekniska lösningar och behovet av exempelvis multipla antenner för att få en kostnadseffektiv överföring och överföring oavsett den geografiska positionen (dvs. en täckningsproblematik) och den tillgängliga accesstekniken. Det sistnämnda är särskilt viktigt när telematiklösningar ska användas på mobila enheter. För närvarande pågår en omfattande forskning runt mjukvarubaserad radio – SDR (Software Defined Radio) – vilket skulle göra det möjligt för en radioenhet att simulera hårdvarukomponenter och därmed växla mellan olika standarder och frekvenser. Hittills har dock framgångarna varit begränsade.

Ytterligare en annan utmaning för telematikmarknaden ligger i integritetsfrågan och den säkerhet som måste omge datainsamlingen. Information från maskiner, byggnader och fordon som samlas in genom telematikuppkopplingar skulle eventuellt kunna knytas till specifika aktörer (företag eller privatpersoner) om de samkörs, vilket potentiellt kan hota både den personliga integriteten och affärssekretessen.